Storån

Written by Ivan on . Posted in Storån

Storan

Storån har sin källa i området kring Åtvidabergs tätort. Högst upp i avrinningsområdet ligger Horsfjärden, som är en näringsfattig källsjö med stort djup och hög vattenkvalitet. Från Horsfjärden rinner Storån, via sjöarna Nären och Bysjön, vidare genom Åtvidabergs tätort. Nedströms Bysjön sker utsläpp från reningsverk och industrier. Nedströms tätorten rinner ån genom ett sjösystem med bl.a. Fallsjön och Båtsjön som båda är betydligt grundare och mer nä- ringsrika än Horsfjärden. I omgivningarna kring sjöarna finns Sveriges största sammanhängande ekskogsområde. Å- och sjösystemet rinner sedan vidare genom den unika Uknadalen, en sprickdalgång med 100 meter höga bergssidor. Storån följer ett meandrande lopp i dalgången och når, via sjöarna Åkervristen och Storsjön, slutligen havet i den mycket långsträckta sprickdalsviken Syrsan.

Naturvärdena i området är i första hand knutna till de opåverkade sjöarna högt upp i avrinningsområdet och Storåns lopp genom Uknadalen. Även Storsjön med sitt storvuxna bestånd av gös hyser stora natur- och rekreationsvärden. Horsfjärden är en tämligen orörd sjö med mycket hög vattenkvalitet och relikta kräftdjur. Storån mellan Båtsjön Åkervristen är ett strömmande relativt opåverkat vattendrag med fina strömmiljöer. Ån är en värdefull lek- och uppväxtlokal för vandrande öring, såväl kungsfiskare som strömstare häckar vid ån. I de nedre delarna övergår vattendraget i ett mer lugnflytande meandrande lopp med fri passage för vandrande fisk. I Storån finns Natura 2000-områden med vattenanknytning, och även en mindre del lövsumpskog i Vinäs är klassat som Natura 2000. Storån är även klassad som nationellt värdefull. Särskilt värdefulla vatten saknas i området. Områdena runt Bysjön och Båtsjön är klassade som riksintressen för naturvård.

Storån är påverkad av såväl övergödning som miljögifter och fysisk påverkan från kraftverk och tidig industrietablering. Övergödningen blir mer märkbar nedströms Åtvidaberg där Båtsjön är mycket näringsrik. Även om vattensystemet, och då framförallt Båtsjön, fortfarande är kraftigt påverkat finns det en trend mot minskande fosforhalter. Bottenfaunans sammansättning visar på goda förhållanden i Horsfjärden, medan Bysjön, Håcklasjön och Båtsjön uppvisar mycket ansträngda förhållanden. En förbättring under 1990-talet kan emellertid noteras i Bysjön och Håcklasjön. Belastning från miljögifter finns från såväl pågående som historisk verksamhet. Bruksorten Åtvidaberg utvecklades i mitten av 1700-talet i samband med att smältningen av koppar centraliserades till hyttor i Åtvidaberg. Efter hand har kopparhyttorna ersatts av annan industriverksamhet vilka har bidragit till föroreningsbelastningen. Om- råden i centrala Åtvidaberg är sedan 2005 sanerade och återställda.

I Storån planeras biotopvårdsåtgärder som innebär att upprensat material återförs till fåran och att substrat och död ved tillförs för att därigenom skapa en större variation av livsmiljöer i ån. Åtgärderna innebär också att ett vandringshinder tas bort, samt att trösklar byggs (Grade Control). Eventuellt kommer vi att återskapa en torrlagd del av ån (reconnection). I arbetet ingår också ett visst utredningsarbete, men vi ska bara lägga små resurser på utredningsdelen och satsa mest på praktiska åtgärder. Utöver praktiska åtgärder utförs flera monitoring-moment, bland annat elfiske, UC-inventering samt uppmätning av tvärsektioner där ett antal parametrar mäts (elevation, bottensubstrat med mera).

Bräkneån

Written by admin on . Posted in Bräkneån

Bräkneån

Bräkneån har ett tillrinningsområde på ca 458 km², varav 150 km² faller inom Blekinge. Samtliga större källsjöar ligger i Kronobergs län. Huvuddelen av vattensystemet är samlat till de norra delarna, norr om Örseryd, och trots att ån till stor del flyter genom ett sjörikt landskap, har huvudfåran endast direktkontakt med en sjö, Eskelsjön (även kallad Äskan) i södra Hålabäck. Längs ån, ner till Dönhult där jordbruksbygden tar vid, finns flera forssträckor, med de längsta och kraftigaste forsarna främst längs sträckan söder om länsgränsen ner till Norra Bälganet. Bräkneån har även långa, obrutna djupvattensträckor och ovanför Björkeryd finns en längre och fullt utbildad meandersträcka. I sin helhet har åns naturliga lopp bibehållits. Dock har vattendraget sedan en längre tid tillbaka nyttjats på olika sätt av människan, men de reglerade sträckorna har aldrig varit stora eller omfattande. Längs ån finns flera äldre dammfästen samt några dammbyggnader vilka fortfarande är i bruk. Vid det senare har fisktrappor anlagts. Åfåran har även, i samband med att åtgärder genomfördes i början på 1800-talet för att göra ån flottningsbar, rensats på större stenar.

Bräkneåns dalgång karaktäriseras av en mycket markerad topografi. I den norra delen löper ån i en nästan obruten djup sprickdal. I skärningar med andra sprickdalar vidgar sig dalgången. Mest utpräglad är vidgningen i Hålabäck, där vidsträckta mader till stor del täcker den breda dalbottnen. Berggrunden i dalgången utgörs av granitoider (granitliknande bergarter). Norr om Belganet samt i yttre kustbygden har dalgången även kontakt med kustgnejs. Finsandiga till moiga avlagringar dominerar i ådalen upp till Tararp. Norr om Tararp dominerar morän helt ytavlagringarna. Högsta kustlinjen (HK), vilken ligger kring 65 m ö h, når upp till Hålabäck, Hultalycke. Ådalen innehåller en mängd av blockränder, klapperstensfält, sänkor och dalbottnar täckta av renspolade bottenstenar och rikblockiga sluttningar. Även innehållet av isälvsavlagringar såsom åsbildningar, isälvsterrasser och enorma flyttblock är stort. Norr om Bräkne-Hoby utgörs tillrinningsområdet framförallt av ett utpräglat skogslandskap, vilket söder om samhället övergår till jordbruksbygd. Även ån ändrar här karaktär, från oligotroft till eutroft vattendrag.

Vattenvegetationen består bl. a av ofta smala strandbälten, vilka domineras av en eller ett par växtarter t.ex. sjöfräken, bladvass, vattenklöver och säv. Särskilt artrik är vegetationen som präglar forsarna längs ån. Ute på den öppna vattenytan förekommer allmänt vit och gul näckros. Typiska arter för åns oligotrofa del är bl. a safsa, sjöranunkel, hårslinga, näckmossa och gräsnate. Spädnate, ålnate, vattenpest och sprängört är exempel på typiska arter för åns eutrofa del. Ån hyser flera vandrande fiskarter såsom havsöring, ål, sik och elritsa. I åns norra del finns stationär öring. De rödlistade arterna utter och långbensgroda har noterats vid ån, samt lokaler med hårklomossa. Även fågellivet är rikt vid ån med bl.a strömstare, kungsfiskare och forsärla. År 2004 genomfördes inventering av svampar med inriktning främst på Ascomyceter (säcksvampar) längs ån kring Hålabäck. Under inventeringen hittades över 100 arter, varav en art ej tidigare uppmärksammats i Sverige och varav 15 arter är nya för Blekinge. Det finns ett flertal populationer med den rödlistade arten flodpärlmussla i Bräkneån och vid inventering 2005 upptäcktes den hittills första kända lokalen av den rödlistade arten tjockskalig målarmussla i ett av åns tillflöden, i Husörebäcken.

Det främsta syftet med att Bräkneån inår i nätverket Natura 2000 är att bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för arterna flodpärlmussla, tjockskalig målarmussla och utter.

Inom ramen för UC4LIFE kommer flera vandringshinder att plockas bort så att fisk och andra vattenlevande organismer kan vandra fritt och spridas i systemet. En biotopvårdsplan har tagits fram för åns nedre del. Åtgärderna som föreslås är inriktade på att förse lämpliga bottnar med grus samt utläggning av stenar och block.

Tidigare generationer har varit noga med att städa bort stora stenar och träd som legat i ån för att kunna flotta virke och utvinna vattenkraft. En effekt är att grus och finare material har sköljts bort och åfåran har blivit mer likartad. Genom att lägga ut stora stenar och träd i ån ges en större variation i vattenflödet vilket skapar livsutrymme för flera arter. Samtidigt hålls även finare material kvar i ån vilket är viktigt för både fisk och musslor. I Bräkneån kommer också en värdfiskanalys genomföras av Karlstad universitet.

Läsa mer(?): Bräkneån-skötselplan


Visa <a

Mörrumsån

Written by admin on . Posted in Mörrumsån

Mörrumsån är idag ett av Sveriges artrikaste vattendrag, såväl vad gäller fisk som övrig akvatisk fauna. I ån har drygt hälften av Sveriges alla arter av sötvattenfisk påträffats, vilket är en mycket rik mångfald med skandinaviska mått mätt. Mörrumsån är en av de största producenterna av vild lax till Östersjön. Mörrumsån hyser också en värdefull, artrik bottenfauna med såväl försurningskänsliga som renvattenkrävande arter, bland annat flera dagsländor och någon bäckslända. Flera av de påträffade arterna är rödlistade eller ovanliga i landet. Ån kan därmed fungera som refug och framtida spridningskälla för många känsliga arter som idag saknas på andra håll. I Mörrumsån förekommer två av våra mest sällsynta sötvattenmusslor, de rödlistade arterna flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla. Åns fågelfauna är också artrik med stabila stammar av bland annat åns karaktärsarter strömstare och forsärla samt mindre populationer av den rödlistade kungsfiskaren. Bland däggdjuren finns sannolikt ett flertal av våra svenska fladdermusarter utmed ån. Den rödlistade mustaschfladdermusen har observerats i området, men någon mer ingående fladdermusinventering har ännu inte gjorts. Under senare år har spår av utter observerats utmed ån vid ett flertal tillfällen och det har även funnits indikationer på lodjur.

I Mörrumsån har biotopförbättrande UC4life-åtgärder genomförts under hösten 2012 i två specifika områden, vid Härnäs och Vittskövle.  Insatsen var inriktad på att förse lämpliga bottnar med grus samt utläggning av stenar och block. Dessutom öppnades några sidofåror upp (sk kvillar)  så att det alltid kommer rinna vatten i dem.  Tidigare generationer har varit noga med att städa bort stora stenar och träd som legat i ån för att kunna flotta virke och utvinna vattenkraft. En effekt är att grus och finare material har sköljts bort och åfåran har blivit mer likartad. Genom att lägga ut stora stenar och träd i ån ges en större variation i vattenflödet vilket skapar livsutrymme för flera arter. Samtidigt hålls även finare material kvar i ån vilket är viktigt för både fisk och musslor.


Visa <a

Samarbetspartners & Finansiärer

Senaste nytt från NRRV

Read feed