Emån

Written by admin on . Posted in Emån

Emån är det största vattendraget i sydöstra Sverige, med alla sina förgreningar och mångskiftande miljöer utgör den en mycket värdefull naturtillgång. Vattensystemet, med huvudfåran som pulsåder, har genom årtusenden via sin rika fauna och flora gett upphov till förnyelsebara resurser i form av fiskevatten, bördiga jordbruksmarker och produktiva skogar. Inom Emåns avrinningsområde finns mycket höga geologiska, biologiska och kulturhistoriska värden. På flera ställen delas huvudfåran upp i system av förgreningar, så kallade kvillar.

Emån och dess tillflöden har flitigt utnyttjats för kraftändamål och övrigt markutnyttjande som har inneburit stora inskränkningar för djur- och växtlivet. Dock finns det fortfarande stora möjligheter att tillvarata relativt orörda områden och återställa de miljöer som påverkats negativt av mänskliga aktiviteter. I avrinningsområdet finns skyddsvärda bestånd av bland annat flodpärlmussla och öring. I dagsläget är det realistiskt att tro att havsöring och lax skall kunna vandra upp i länet inom en överskådlig framtid.

Turefors och Nyboholmsdammen utgör två definitiva vandringshinder i Emåns huvudfåra. Dammarna, vilka får anses vara förhållandevis stora, nyttjas idag till utvinnandet av vattenkraft. Att anlägga fiskvägar vid dessa objekt skulle vara både tekniskt komplicerat då fallhöjden är stor samt ekonomiskt ineffektivt.Parallellt med dessa två dammar rinner turligt nog ett mindre vattendrag, Lillån. Denna vattenförekomst tar sin början i Tureforsdammen för att slutligen åter mynna cirka 2,4 kilmoter nedströms i Emåns huvudfåra. Med andra ord fungerar Lillån redan idag som ett så kallat omlöp om det inte vore för de vandringshinder som återfinns på sträckan. Med anledning av ovanstående planeras därför flera restaureringsåtgärder inom föreliggande projektområde under perioden 2012-2016.

Åtgärdarbetet tog sin början under 2012 då tidiga informationsmöten hölls mellan Länsstyrelse, kommun och konsulter kopplade till projektet. Utmed vattendraget planeras fyra större åtgärder för att åtgärda definitiva vandringshinder vilket i kombination med översyn av illegala vattenuttag och ökad tappning i Lillån kommer gynna såväl mussel- som fiskförekomst. Fokus under 2012 har legat på inventeringar, markägarkontakter, projekteringar samt klargörande av vattenrättsliga förhållanden. En ansökan om omprövning av vattendomen för Lillån har påbörjats och beräknaslämnas in under början av 2013. Projekteringen, vilken tas fram av Emåförbundet, bedömas vara färdigställd senast utgången av november 2012. Framtagen projektering vilken inkluderar olika principförslag kommer sedan att ligga till grund för det fortsatta arbetet, ett arbete som bland annat innefattar flera viktiga moment såsom tekniska beskrivningar för de olika åtgärderna samt tappningsförslag i fiskvägarna. Den planerade byggstarten är satt till 2013. Biologisk och teknisk rådgivning kommer att ske parallellt med byggnationerna. Slutbesiktning sker 2013/2014.

En viktig del i projektet är ju såklartåterintroduktionen av den tjockskaliga målarmusslan. Dettamoment kommer att genomföras i två områden på två till fyra lokaler efter det att åtgärdsarbetet genomförts och fiskvägarna invigts. Att följa upp åtgärdsarbetet är ett mycket viktigt moment där man svart på vitt får ett kvitto på huruvida arbetat lyckats eller ej. Med anledning av detta kommer inventeringar genomföras under 2015 och 2016 där data jämförs med tidigare inhämtad information beträffande fisk- och musselförekomsten i området.

Brusaån

Written by admin on . Posted in Brusaån

Att säkerställa fria vandringsvägar är en förutsättning för ett rikt, friskt och varierat akvatiskt liv. Genom mänsklig påverkan finns det idag mycket få helt opåverkade vattendrag. I vissa fall har ingreppen varit så betydande att vattenlevande arter, däribland fisk och musslor, försvunnit helt från vissa platser. I de flesta fall går det dock att restaurera vattendragen och återskapa de för akvatiskt fauna så viktiga livsmiljöerna. Exempel på sådana åtgärder kan vara biotopvård där större sten, grus och död ved återförs till vattendraget. Dammar utgör effektiva hinder för en fri och naturlig vandring och spridning av arter. Att riva ut dammar där så är möjligt är den bästa åtgärden för att komma förbi detta problem. Det kan dock finnas olika skäl till varför en damm inte kan rivas ut. För att komma runt detta problem finns flera andra typer av åtgärder att vidta. Att anlägga så kallade omlöp får anses som den näst bästa lösningen. Ett omlöp är i praktiken en bäcklikande faunapassage förbi hindret. Vanligen anläggs dessa med en liten fallhöjd vilket medger både upp- och nedströmspassage för flera olika typer av djurgrupper. Åtgärden är ofta estetiskt tilltalande och passar såväl i den djupaste urskog som i en centralt belägen stadspark.

Brusaån ligger i Eksjö kommun och ingår i Emåns avrinningsområde. Ån har sitt källområde kring Stensgöl och rinner i syd-ostlig riktning genom Brusaholm, Hjältevad och Ingatorp för att slutligen möta Silverån vid Södra Åsjön strax utanför Mariannelund. Över 60 % av Brusaåns sträckning är kraftigt fysiskt påverkad genom rätning, sänkning och invallning. Detta gäller främst sträckan uppströms Högebro till Hjältevad medan övriga delar är betydligt mindre påverkade och har kvar mycket av sin ursprungliga strömvattenkaraktär. Åsträckan mellan järnvägsbron vid Högebro och utloppet i Åsjön är utpekat som Natura 2000-område på grund av förekomst av den sällsynta och rödlistade tjockskaliga målarmusslan. Denna del av Brusaån har mycket fina strömmande sträckor och en livskraftig öringpopulation. Den dominerande fiskarten är öring men samtliga dokumenterade fiskarter är abborre, benlöja, bergsimpa, elritsa, gädda, lake och mört. Andra skyddsvärda arter som observerats längs ån är utter, kungsfiskare, strömstare och forsärla.

Brusaåns sträckning från Mariannelund och nedströms till södra Åsjön och Silverdalen har under lång tid påverkats av föroreningar på grund av utsläpp från den sulfitfabrik som var belägen intill ån i Mariannelund 1877-1977. Under större delen av 1900-talet var ån i stort sett totalt utslagen på allt liv. Under stora delar av denna epok fanns sålunda varken fisk eller andra organismer i ån som i övrigt luktade illa. Efter brukets nedläggning kring 1977 var det en stor nyhet i Smålandstidningen när den första fisken, en mört, fångades i Silverdalen nedströms Mariannelund. Efter denna epok har vattendragets fauna och flora återhämtat sig, mycket tack vare att sträckan uppströms sulfitfabriken har fungerat som en refug för bland annat öringen som därigenom har återkoloniserat de fina sträckorna nedströms Mariannelund.

Flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan har dock inte återhämtat sig och återetablerats nedströms. Inventeringar tyder på få förekommande flodpärlmusslor och tjockskaliga målarmusslor mellan Högebro och bruksdammarna i Mariannelund. En bidragande faktor till detta är att de gamla bruksdammarna i Mariannelund utgör definitivt vandringshinder för alla vattenlevande organismer och därigenom kan till exempel inte öringen eller andra fiskarter vandra mellan dessa områden vilket är en förutsättning för spridningen av musselarterna inom området.

Med anledning av ovanstående planerasomfattande restaureringsåtgärder inom föreliggande projektområde under perioden 2012-2016. Åtgärderna omfattar två omlöp runt de bägge bruksdammarna inne i Mariannelund. Utöver arbetet med de bäcklikande faunapassagerna planeras även biotopvård. Innan det faktiska åtgärdsarbetet initieras krävs en hel del förarbete i form av markägarkontakter, detaljprojekteringar, vattenrättsliga utredningar och miljökonsekvensbeskrivningar (MKB).

Åtgärdarbetet tog sin början under 2012 då tidiga informationsmöten hölls mellan Länsstyrelse, kommun och konsulter kopplade till projektet. Fokus under 2012 har legat på inventeringar, markägarkontakter, projekteringar samt klargörande av vattenrättsliga förhållanden. Sedan tidigare finns en förprojektering framtagen, ett dokument som utgör grunden för det fortsatta arbetet med att åtgärda de bägge vandringshindren i Mariannelund. Den planerade byggstarten för de bägge omlöpen är satt till 2013. Byggkontroll och rådgivning, såväl teknisk som biologisk, kommer att delges den entreprenör som ansvarar för byggnationerna.I likhet med Lillån i Emåns huvudfåra (se projektområde Emån) är flytt och utsättning av musslor en viktig del i projektet. Detta kommer att ske under 2014. För att nå framgång i detta moment fyller övervakningen av de nyanlagda bottnarna, vilket är en del av biotopvården, en viktig funktion. Uppföljande inventeringar kommer att genomföras 2015 som 2016.

Läsa mer om Lillån/Kvillsfors?



Fyledalen

Written by admin on . Posted in Fyleån

Den rätade Fyleån

Fyleån, som är ett biflöde till Nybroån, har ett avrinningsområde på 23,6 kvadratkilometer och rinner samman med Trydeån vid Fylan. Efter sammanflödet förekommer flera namnsättningar på ån, Fyleån, Trydeån, Örupsån och Nybroån. Sedan 1800-talets mitt har området dikats och ån rätats i omgångar, bland annat när järnvägen byggdes på 1890-talet. Den senaste dikningen utfördes under 1930-talet. Den i dag rätade åfåran meandrade tidigare genom Fyledalen.

Fyleån planeras att återmeandras och bottenrestaureras från kvartsverket ner till sammanflödet med Trydeån vid Fylan, en sträcka på ca 4,9 kilometer, Röddingeberg inkluderat. Ny åsträcka är enligt planen drygt5,9 kilometer. Generellt skall de gamla meanderslingorna utnyttjas samt upplagda vallar med rensmassor schaktas ner och transporteras bort. För att tillgängliggöra alla delar för rekreation och betesdjur kommer även enklare broar och överfarter anläggas i området. Fem tillrinnande biflöden som idag är rörlagda genom området eller ligger djupt ska i anslutning till Fyleån restaureras eller öppnas upp till öppna vattendrag. Tio småvatten/dammar med grunda vattenspeglar samt blöta till fuktiga ängs- och betesmarker nyskapas eller utvidgas, bland annat för att gynna olika groddjur. För att dammarna skall fungera som reproduktionslokaler för groddjuren placeras dessa en bit upp i dalsänkan, så de inte har kontakt med ån, för att minska risken för att få in fisk i dammarna. Syftet med åtgärderna är att restaurera vattendraget så att detta återfår ett meandrande lopp och att området får naturligare hydrologiska förhållanden. Åtgärderna syftar vidare till att minska transporten av näringsämnen i vattendraget och gynna den biologiska mångfalden i området. Åtgärderna görs också för att förstärka värdena inom berört Natura 2000-område och att skapa förutsättningar för återetablering av tjockskalig målarmussla.

Fyleån är utpekat som regionalt särskilt värdefullt vatten i underlag till arbetet med miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Dalgången är av riksintresse för naturvård. Del av området är Natura 2000 område, och flera olika Natura 2000-habitat från torr hed till fuktäng finns inom projektområdet. För del av området pågår dessutom bildande av naturreservat. Området omfattas av Länsstyrelsens naturvårdsprogram Naturvärde klass 1 och Terrängform. Upp till Vällerödskärret i områdets övre del gäller flytande strandskydd.

I Fyleå-området finns såväl höga naturvärden som sociala värden. Området är mycket naturskönt och är ett välkänt utflyktsmål för såväl ornitologer som allmänt naturintresserade. I områdets sydöstra del kan man hyra dressiner och färdas på en sträcka av nästan 1 mil mellan Tomelilla och upp till Vällerödskärret i projektområdets övre del, strax nordväst om Högestads station. Det finns tre botaniskt speciellt värdefulla områden inom projektområdet. Det viktigaste här är Vällerödskärret, ett så kallat extremrikkärr, som kommer att få en egen restaureringsplan. Inom området finns några dammar som idag fungerar som reproduktionslokaler för klockgroda. I projektområdets närhet finns ett stort antal vatten med större vattensalamander och lövgroda. Dessutom finns ett vatten i projektområdets närhet där reproduktion av lökgroda har konstaterats. Fyleåns dalgång med omgivande skogar hyser en unik fladdermusfauna med flera arter som är mycket sällsynta i Sverige. Även rovfågelfaunan i Fyledalen är ovanligt artrik, och 24 rovfågelsarter är observerade. Förutom häckande kungsörn har även berguv häckat i Fyledalen.

För att återintroduktion av musslorna skall lyckas måste lämplig värdfisk för musslans parisiterande larver finnas i tillräcklig mängd. Potentiella värdfiskar är bl a stensimpa, elritsa och abborre. För att gynna förekomst av dessa och även få en artrikare sammansättning av bottenfauna planeras på sträckor med lämpligt bottenlutning utföra bottenrestaurering och tillföra stenigt grusigt bottensubstrat vilket gynnar potentiella värdfiskarter. Vattendraget planeras bli variationsrikt med skiftande bottensubstrat och bottenlutning för att skapa lämpliga livsmiljöer för många arter med olika krav. I syfte att gynna tjockskalig målarmusssla, övrig bottenfauna och fisk planeras även trädplantering längst med ån.

Projektet drivs av markägarna, Högestad & Christinehof Förvaltning AB och Röddingeberg, i samarbete med UC4LIFE, Nybroåns vattenråd, Tomellila kommun, Länsstyrelsen i Skåne inkluderat.

 

 


Visa större karta

Samarbetspartners & Finansiärer

Senaste nytt från NRRV

Read feed