Mörrumsån

Written by admin on . Posted in Mörrumsån

Mörrumsån är idag ett av Sveriges artrikaste vattendrag, såväl vad gäller fisk som övrig akvatisk fauna. I ån har drygt hälften av Sveriges alla arter av sötvattenfisk påträffats, vilket är en mycket rik mångfald med skandinaviska mått mätt. Mörrumsån är en av de största producenterna av vild lax till Östersjön. Mörrumsån hyser också en värdefull, artrik bottenfauna med såväl försurningskänsliga som renvattenkrävande arter, bland annat flera dagsländor och någon bäckslända. Flera av de påträffade arterna är rödlistade eller ovanliga i landet. Ån kan därmed fungera som refug och framtida spridningskälla för många känsliga arter som idag saknas på andra håll. I Mörrumsån förekommer två av våra mest sällsynta sötvattenmusslor, de rödlistade arterna flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla. Åns fågelfauna är också artrik med stabila stammar av bland annat åns karaktärsarter strömstare och forsärla samt mindre populationer av den rödlistade kungsfiskaren. Bland däggdjuren finns sannolikt ett flertal av våra svenska fladdermusarter utmed ån. Den rödlistade mustaschfladdermusen har observerats i området, men någon mer ingående fladdermusinventering har ännu inte gjorts. Under senare år har spår av utter observerats utmed ån vid ett flertal tillfällen och det har även funnits indikationer på lodjur.

I Mörrumsån har biotopförbättrande UC4life-åtgärder genomförts under hösten 2012 i två specifika områden, vid Härnäs och Vittskövle.  Insatsen var inriktad på att förse lämpliga bottnar med grus samt utläggning av stenar och block. Dessutom öppnades några sidofåror upp (sk kvillar)  så att det alltid kommer rinna vatten i dem.  Tidigare generationer har varit noga med att städa bort stora stenar och träd som legat i ån för att kunna flotta virke och utvinna vattenkraft. En effekt är att grus och finare material har sköljts bort och åfåran har blivit mer likartad. Genom att lägga ut stora stenar och träd i ån ges en större variation i vattenflödet vilket skapar livsutrymme för flera arter. Samtidigt hålls även finare material kvar i ån vilket är viktigt för både fisk och musslor.


Visa <a

Emån

Written by admin on . Posted in Emån

Emån är det största vattendraget i sydöstra Sverige, med alla sina förgreningar och mångskiftande miljöer utgör den en mycket värdefull naturtillgång. Vattensystemet, med huvudfåran som pulsåder, har genom årtusenden via sin rika fauna och flora gett upphov till förnyelsebara resurser i form av fiskevatten, bördiga jordbruksmarker och produktiva skogar. Inom Emåns avrinningsområde finns mycket höga geologiska, biologiska och kulturhistoriska värden. På flera ställen delas huvudfåran upp i system av förgreningar, så kallade kvillar.

Emån och dess tillflöden har flitigt utnyttjats för kraftändamål och övrigt markutnyttjande som har inneburit stora inskränkningar för djur- och växtlivet. Dock finns det fortfarande stora möjligheter att tillvarata relativt orörda områden och återställa de miljöer som påverkats negativt av mänskliga aktiviteter. I avrinningsområdet finns skyddsvärda bestånd av bland annat flodpärlmussla och öring. I dagsläget är det realistiskt att tro att havsöring och lax skall kunna vandra upp i länet inom en överskådlig framtid.

Turefors och Nyboholmsdammen utgör två definitiva vandringshinder i Emåns huvudfåra. Dammarna, vilka får anses vara förhållandevis stora, nyttjas idag till utvinnandet av vattenkraft. Att anlägga fiskvägar vid dessa objekt skulle vara både tekniskt komplicerat då fallhöjden är stor samt ekonomiskt ineffektivt.Parallellt med dessa två dammar rinner turligt nog ett mindre vattendrag, Lillån. Denna vattenförekomst tar sin början i Tureforsdammen för att slutligen åter mynna cirka 2,4 kilmoter nedströms i Emåns huvudfåra. Med andra ord fungerar Lillån redan idag som ett så kallat omlöp om det inte vore för de vandringshinder som återfinns på sträckan. Med anledning av ovanstående planeras därför flera restaureringsåtgärder inom föreliggande projektområde under perioden 2012-2016.

Åtgärdarbetet tog sin början under 2012 då tidiga informationsmöten hölls mellan Länsstyrelse, kommun och konsulter kopplade till projektet. Utmed vattendraget planeras fyra större åtgärder för att åtgärda definitiva vandringshinder vilket i kombination med översyn av illegala vattenuttag och ökad tappning i Lillån kommer gynna såväl mussel- som fiskförekomst. Fokus under 2012 har legat på inventeringar, markägarkontakter, projekteringar samt klargörande av vattenrättsliga förhållanden. En ansökan om omprövning av vattendomen för Lillån har påbörjats och beräknaslämnas in under början av 2013. Projekteringen, vilken tas fram av Emåförbundet, bedömas vara färdigställd senast utgången av november 2012. Framtagen projektering vilken inkluderar olika principförslag kommer sedan att ligga till grund för det fortsatta arbetet, ett arbete som bland annat innefattar flera viktiga moment såsom tekniska beskrivningar för de olika åtgärderna samt tappningsförslag i fiskvägarna. Den planerade byggstarten är satt till 2013. Biologisk och teknisk rådgivning kommer att ske parallellt med byggnationerna. Slutbesiktning sker 2013/2014.

En viktig del i projektet är ju såklartåterintroduktionen av den tjockskaliga målarmusslan. Dettamoment kommer att genomföras i två områden på två till fyra lokaler efter det att åtgärdsarbetet genomförts och fiskvägarna invigts. Att följa upp åtgärdsarbetet är ett mycket viktigt moment där man svart på vitt får ett kvitto på huruvida arbetat lyckats eller ej. Med anledning av detta kommer inventeringar genomföras under 2015 och 2016 där data jämförs med tidigare inhämtad information beträffande fisk- och musselförekomsten i området.

Brusaån

Written by admin on . Posted in Brusaån

Att säkerställa fria vandringsvägar är en förutsättning för ett rikt, friskt och varierat akvatiskt liv. Genom mänsklig påverkan finns det idag mycket få helt opåverkade vattendrag. I vissa fall har ingreppen varit så betydande att vattenlevande arter, däribland fisk och musslor, försvunnit helt från vissa platser. I de flesta fall går det dock att restaurera vattendragen och återskapa de för akvatiskt fauna så viktiga livsmiljöerna. Exempel på sådana åtgärder kan vara biotopvård där större sten, grus och död ved återförs till vattendraget. Dammar utgör effektiva hinder för en fri och naturlig vandring och spridning av arter. Att riva ut dammar där så är möjligt är den bästa åtgärden för att komma förbi detta problem. Det kan dock finnas olika skäl till varför en damm inte kan rivas ut. För att komma runt detta problem finns flera andra typer av åtgärder att vidta. Att anlägga så kallade omlöp får anses som den näst bästa lösningen. Ett omlöp är i praktiken en bäcklikande faunapassage förbi hindret. Vanligen anläggs dessa med en liten fallhöjd vilket medger både upp- och nedströmspassage för flera olika typer av djurgrupper. Åtgärden är ofta estetiskt tilltalande och passar såväl i den djupaste urskog som i en centralt belägen stadspark.

Brusaån ligger i Eksjö kommun och ingår i Emåns avrinningsområde. Ån har sitt källområde kring Stensgöl och rinner i syd-ostlig riktning genom Brusaholm, Hjältevad och Ingatorp för att slutligen möta Silverån vid Södra Åsjön strax utanför Mariannelund. Över 60 % av Brusaåns sträckning är kraftigt fysiskt påverkad genom rätning, sänkning och invallning. Detta gäller främst sträckan uppströms Högebro till Hjältevad medan övriga delar är betydligt mindre påverkade och har kvar mycket av sin ursprungliga strömvattenkaraktär. Åsträckan mellan järnvägsbron vid Högebro och utloppet i Åsjön är utpekat som Natura 2000-område på grund av förekomst av den sällsynta och rödlistade tjockskaliga målarmusslan. Denna del av Brusaån har mycket fina strömmande sträckor och en livskraftig öringpopulation. Den dominerande fiskarten är öring men samtliga dokumenterade fiskarter är abborre, benlöja, bergsimpa, elritsa, gädda, lake och mört. Andra skyddsvärda arter som observerats längs ån är utter, kungsfiskare, strömstare och forsärla.

Brusaåns sträckning från Mariannelund och nedströms till södra Åsjön och Silverdalen har under lång tid påverkats av föroreningar på grund av utsläpp från den sulfitfabrik som var belägen intill ån i Mariannelund 1877-1977. Under större delen av 1900-talet var ån i stort sett totalt utslagen på allt liv. Under stora delar av denna epok fanns sålunda varken fisk eller andra organismer i ån som i övrigt luktade illa. Efter brukets nedläggning kring 1977 var det en stor nyhet i Smålandstidningen när den första fisken, en mört, fångades i Silverdalen nedströms Mariannelund. Efter denna epok har vattendragets fauna och flora återhämtat sig, mycket tack vare att sträckan uppströms sulfitfabriken har fungerat som en refug för bland annat öringen som därigenom har återkoloniserat de fina sträckorna nedströms Mariannelund.

Flodpärlmusslan och den tjockskaliga målarmusslan har dock inte återhämtat sig och återetablerats nedströms. Inventeringar tyder på få förekommande flodpärlmusslor och tjockskaliga målarmusslor mellan Högebro och bruksdammarna i Mariannelund. En bidragande faktor till detta är att de gamla bruksdammarna i Mariannelund utgör definitivt vandringshinder för alla vattenlevande organismer och därigenom kan till exempel inte öringen eller andra fiskarter vandra mellan dessa områden vilket är en förutsättning för spridningen av musselarterna inom området.

Med anledning av ovanstående planerasomfattande restaureringsåtgärder inom föreliggande projektområde under perioden 2012-2016. Åtgärderna omfattar två omlöp runt de bägge bruksdammarna inne i Mariannelund. Utöver arbetet med de bäcklikande faunapassagerna planeras även biotopvård. Innan det faktiska åtgärdsarbetet initieras krävs en hel del förarbete i form av markägarkontakter, detaljprojekteringar, vattenrättsliga utredningar och miljökonsekvensbeskrivningar (MKB).

Åtgärdarbetet tog sin början under 2012 då tidiga informationsmöten hölls mellan Länsstyrelse, kommun och konsulter kopplade till projektet. Fokus under 2012 har legat på inventeringar, markägarkontakter, projekteringar samt klargörande av vattenrättsliga förhållanden. Sedan tidigare finns en förprojektering framtagen, ett dokument som utgör grunden för det fortsatta arbetet med att åtgärda de bägge vandringshindren i Mariannelund. Den planerade byggstarten för de bägge omlöpen är satt till 2013. Byggkontroll och rådgivning, såväl teknisk som biologisk, kommer att delges den entreprenör som ansvarar för byggnationerna.I likhet med Lillån i Emåns huvudfåra (se projektområde Emån) är flytt och utsättning av musslor en viktig del i projektet. Detta kommer att ske under 2014. För att nå framgång i detta moment fyller övervakningen av de nyanlagda bottnarna, vilket är en del av biotopvården, en viktig funktion. Uppföljande inventeringar kommer att genomföras 2015 som 2016.

Läsa mer om Lillån/Kvillsfors?



Samarbetspartners & Finansiärer